Niels Hav

Niels Hav

4016
0
SHARE

Niels Hav is a full time poet and short story writer living in Copenhagen with awards from The Danish Arts Council. In English he has We Are Here, published by Book Thug, and poetry and fiction in numerous magazines. In his native Danish the author of six collections of poetry and three books of short fiction. His works have been translated into several languages including English, Arabic, Turkish, Dutch, Farsi, Serbian, Albanian, Kurdish and Chinese.

Raised on a farm in western Denmark, Niels Hav today resides in the most colourful and multiethnic part of the capital. He has travelled widely in Europe, Asia, North and South America.

 

“…Niels Hav’s We Are Here, … brings to us a selection from the works of one of Denmark’s most talented living poets and is all the more welcome for that reason….”

Frank Hugus, The Literary Review

Bibliography

Shpirti vallzon në djep,Shtëpia Botuese OMSCA-1, Tirana, Albania 2016.

Şî’ri bo trisnokekan nîye (Kurdish translation), Ktebxanai Andesha,  Sulaymaniyah, Irak 2016.

Al-Rooh Tarqos Fee Mahdiha, Jordanian Writers Association, Amman, Jordan 2015.

Zanʹhā dar Kupanhāk, Butimar, Tehran, Iran 2015.

Kopenhag Kadinlari, Yasakmeyve, Turkey 2013.

Grondstof. Poetry translated by Jan Baptist, Holland 2012.

Udate žene u Kopenhagenu, Bosnia 2012.

De Iraanse zomer. Short stories translated by Jan Baptist, Holland 2011.

Ḥı̄na aṣı̄ru aʻmá. Poetry, Arab Scientific Publishers, Beirut 2010.

Als ik blind word. Poetry, Holland 2010

De gifte koner i København. Poetry – Jorinde & Joringel, 2009.

We Are Here. Poetry translated by Patrick Friesen & P.K. Brask, Toronto 2006.

U Odbranu Pesnika. Poetry, Belgrade 2008.

Grundstof. Poetry – Gyldendal, 2004.

Nenadeina Sreka. Poetry, Skopje, Macedonia1997.

Når jeg bliver blind. Poetry – Gyldendal, 1995.
God’s blue Morris. Poetry, Crane Editions, Canada 1993.

Den iranske sommer. Short stories – Gyldendal, 1990.
Ildfuglen, okay. Poetry – Hekla, 1987.
Sjælens Geografi. Poetry – Hekla, 1984.
Øjeblikket er en åbning. Short stories – Hekla, 1983.

Glæden sidder i kroppen. Poetry – Jorinde & Joringel, 1982

   Afmægtighed forbudt. Short stories – Hekla, 1981.

 

Poems

 

Let Us Not Contribute to the Smell of Fear

 

 

Why do you push each other so hard

in the bus, winter is dismal enough

as it is.

What do we know of the good

and of evil?  Let us not contribute

to the smell of fear.

Most people take great care

at living,

and anyone, who each morning undertakes

to get up, deserves respect.

 

© Niels Hav

Translated by P.K. Brask & Patrick Friesen

 

 

 

Lad os ikke bidrage til lugten af angst

 

 

Hvorfor skubber I så hårdt til hinanden

i bussen, vinteren er uhyggelig nok

i sig selv.

Hvad ved vi om godhed

og ondskab? Lad os ikke bidrage

til lugten af angst.

De fleste mennesker gør sig stor umage

med at leve,

og den, der hver morgen påtager sig

at stå op, fortjener respekt.

 

© Niels Hav

 

 

让我们不要助长恐惧的气焰

 

公汽上,你们何必

费力推挤,冬天够阴郁的了

它总是如此。

对于善恶我们

知道些什么?让我们不要助长

恐惧的气焰。

多数人都仔细照看着自己的

生活,

而每个早晨,允诺

起床的人,都值得尊敬.

 

  Të mos kontribojmë në përhapjen e frikës

 

Përse e shtyni njëri-tjetrin kaq fort

në autobuz, dimri është mjaft i zymtë

ashtu siç është.

Çfarë dimë ne rreth të mirës

dhe së keqes? Të mos kontribuojmë

në përhapjen e frikës.

Pjesa më e madhe e njerëzve janë

shumë të kujdesshëm për jetesën e tyre,

dhe çdo njeri që në mëngjes vendos

të zgjohet, meriton respekt.

 

 

© Niels Hav – Përkthyer nga Anglishtja Kujtim Morina

 

Shtëpia Botuese OMSCA-1 botoi librin me poezi “Shpirti vallëzon në djep” të autorit danez Niels Hav, përkthyer nga Kujtim Morina.

Niels Hav është një poet dhe prozator i tregimeve të shkurtra në profesion të lirë që jeton në Kopenhagen. Ai konsiderohet aktualisht si një zë i njohur i letërsisë bashkëkohore skandinave me poezitë dhe prozën e botuar në shumë revista letrare dhe antologji, si në anglisht, arabisht, spanjisht, italisht, turqisht, holandisht, gjuhën kineze, farsi etj.

I rritur në një fermë në Danimarkën Perëndimore, Niels Hav banon aktualisht në zonën më të larmishme dhe shumetnike të kryeqytetit. Ai udhëton shpesh në Europë, Azi, në Amerikën Veriore dhe Jugore.

Women of Copenhagen

 

I have once again fallen in love

this time with five different women during a ride

on the number 40 bus from Njalsgade to Østerbro.

How is one to gain control of one’s life under such conditions?

One wore a fur coat, another red wellingtons.

One of them was reading a newspaper, the other Heidegger

–and the streets were flooded with rain.

At Amager Boulevard a drenched princess entered,

euphoric and furious, and I fell for her utterly.

But she jumped off at the police station

and was replaced by two sirens with flaming kerchiefs,

who spoke shrilly with each other in Pakistani

all the way to the Municipal Hospital while the bus boiled

in poetry.  They were sisters and equally beautiful,

so I lost my heart to both of them and immediately planned

a new life in a village near Rawalpindi

where children grow up in the scent of hibiscus

while their desperate mothers sing heartbreaking songs

as dusk settles over the Pakistani plains.

 

But they didn’t see me!

And the one wearing a fur coat cried behind

her glove when she got off at Farimagsgade.

The girl reading Heidegger suddenly shut her book

and looked directly at me with a scornfully smile,

as if she’d suddenly caught a glimpse of Mr. Nobody

in his very own insignificance.

And that’s how my heart broke for the fifth time,

when she got up and left the bus with all the others.

Life is so brutal!

I continued for two more stops before giving up.

It always ends like that:  You stand alone

on the kerb, sucking on a cigarette,

wound up and mildly unhappy.

 

© Niels Hav

Translated by P.K. Brask & Patrick Friesen

 

 

 

Las mujeres de Copenhague

 

Me he vuelto a enamorar de cinco mujeres

distintas durante un viaje en el autobús de la ruta 40

de Njalsgade a Osterbro. ¿Cómo va uno a controlar

su vida en esa condiciones?

Una de ellas llevaba un abrigo de piel;

otra, botas rojas. Una leía el periódico; la otra, a Heidegger

y las calles estaban inundadas de lluvia.

En el bulevar Amager subió una princesa empapada,

eufórica y furiosa, y me cautivó totalmente.

Pero se bajó frente a la estación de policía

y su lugar lo tomaron dos reinas con pañoletas fulgurantes

que hablaban con voces estridentes en pakistaní

durante el trayecto al Hospital Municipal

mientras el autobús bullía de poesía.

Eran hermanas e igualmente bellas, por lo que les entregué

mi corazón a las dos y empecé a hacer planes de una nueva vida

en una aldea cerca de Rawalpindi, donde los niños crecen en medio del olor

a hibisco mientras sus madres cantan canciones desgarradoras cuando

la tarde cae sobre las llanuras pakistaníes.

 

¡Pero ellas no me vieron! Y la que llevaba el abrigo de piel lloraba

con disimulo, cubriéndose con el guante, cuando se bajó en Farimagsgade.

La que leía a Heidegger cerró el libro de súbito y me miró fijamente

con sonrisa burlona, como si acabase de vislumbrar a un Don Nadie

en su mismísima insignificancia. Así se me partió el corazón por quinta vez

cuando se levantó y se fue con las otras. ¡Qué brutal es la vida!

Seguí otras dos paradas antes de darme por vencido.

Siempre termina así: Uno, de pie en la acera, fumando un cigarrillo,

tenso y levemente desdichado.

 

© Niels Hav

Traducido al español por Orlando Alomá

 

 

 

DIE FRAUEN IN KOPENHAGEN

 

Schon wieder habe ich mich ver­liebt,

fünf mal, in fünf verschiedene Frauen

im Bus Linie 40 von Njalsgade

nach Østerbro. Wie soll man so

sein Leben in den Griff bekommen?

Die eine trug Pelz, die andere rote

Gum­mistiefel. Die eine las das Ekstra-Blatt,

die andere Heidegger

– und in den Strassen regnete es in Strömen.

Am Amager Boulevard stieg eine triefend nasse Prin­zes­sin

ein, euphorisch und genervt, ihr ver­fiel ich ret­tungslos.

Am Polizeimarkt sprang sie hinaus

und wurde ersetzt von zwei Königin­nen mit flammenden Kopftüchern

die sich bis zum kommunalen Hospital

schrill auf Pakis­tanisch unter­hielten

und der Bus kochte über vor Poesie.

Sie waren Schwestern und gleich schön, ich verlor mein Herz

an beide und plante sofort ein neues Leben in einem Dorf

in der Nähe von Rawal­pin­di, wo die Kinder

im Duft des Hibiscus

auf­wach­sen würden, zum Klange herzzer­reissender Klagelieder

ihrer verzweifelten Mütter in der Abenddäm­merung

hinaus über die endlosen Steppen Pakistans.

 

Aber sie sahen mich nicht! Und die im Pelz weinte

in ihre Handschuhe, als sie in der Farimagsgade ausstieg.

Das Heidegger-Mäd­chen klappte plötzlich ihr Buch zu

und sah mich an mit einem höhnischen Lächeln

als hätte sie gerade Herrn Jeder­mann in eigenster lausiger

Person zu Gesicht bekom­men.

Dann brach mein Herz zusammen

zum fünften mal, als sie aufstand und zusammen

mit all den anderen den Bus verliess.

So brutal ist das Leben!

Zwei Haltestellen fuhr ich weiter, bis ich es aufgab.

So geht es immer: Man steht allein am Trottoir

und zieht an seiner Zigarette, in gehobener Stimmung

und leicht unglück­lich zugleich.

 

© Niels Hav

Aus dem Dänischen von Johannes Feil Sohlman

 

De vrouwen in Kopenhagen

 

Nu ben ik alweer vijf keer verliefd geworden

op vijf verschillende vrouwen tijdens een rit

met buslijn 40 van Njalsgade naar Østerbro.

Hoe krijg je greep op je bestaan

onder die omstandigheden?

Een van hen droeg een pelsmantel, een andere rode rubberlaarzen.

De een las de krant, de ander Heidegger

– en de straten overspoelden van de regen.

Bij Amager Boulevard stapte een drijfnatte prinses in,

euforisch en opgewonden, voor haar viel ik pardoes.

Maar ze sprong er weer uit bij het politiebureau en werd afgelost

Door twee koninginnen met vlammende hoofddoeken,

die luidkeels met elkaar spraken in het Pakistaans de hele weg

naar het ziekenhuis, terwijl de bus kookte van poëzie.

Het waren zussen en even mooi,

daarom verloor ik mijn hart aan allebei

en plande prompt een nieuw bestaan in een dorp

in de buurt van Rawalpindi, waar de kinderen opgroeien

in een geur van hibiscus,

terwijl hun wanhopige moeders hartverscheurend zingen

in de schemering boven de eindeloze Pakistaanse steppes.

 

Maar ze zagen me niet!

En zij in de pelsmantel huilde achter haar handschoen,

Toen ze uitstapte in de Farimagsgade.

Het meisje dat Heidegger las sloot plotseling haar boek

en keek me recht aan met een honende glimlach,

alsof ze opeens oog kreeg voor meneer Wiedanook

in eigen nutteloos persoon. En zo brak mijn hart

voor de vijfde keer, toen ze ging staan en uitstapte

samen met alle anderen.

Ze wreed is het bestaan!

Ik bleef twee haltes zitten, voordat ik het opgaf.

En zo eindigt het altijd: je staat alleen aan de stoeprand

en zuigt op een sigaret, opgewonden en een lichtelijk ongelukkig.

 

© Niels Hav     Translation: Jan Baptist

 

KOPENHAG KADINLARI

 

Şimdi Njalsgade’den Österbro’ya

40 numaralı otobüsle giderken

bir kez daha tutuldum beş ayrı kadına.

Kim denetleyebilir ki yaşamı

bu koşullar altında?

Kürkü vardı kadınlardan birinin, ötekindeyse

kıpkızıl çizmeler.

Biri bir gazete okumaktaydı, öbürü Heidegger.

Ve seller götürüyordu sokakları.

Sırsıklam bir prenses bindi Amager Bulvarı’nda

hem mutluluktan uçuyor hem kızgın; kapıldım hemen ona da.

Ama iniverdi önüne gelince karakolun

ve alev başörtülü iki kraliçe aldı onun yerini

koyuldular yüksek sesle konuşmaya Pakistan dilinde

Kent Hastanesi’ne doğru şiir kesildi otobüsün içi.

İki kızkardeş, birbirinden güzel, ben de o yüzden

ikisine birden tutulup Ravalpindi’ye yakın

bir köyde yeni bir yaşam tasarladım kendime

hani o, çocukların amber kokularıyla büyüdüğü

yürek burkan şarkılarını dinlerken umutsuz analarının

ve inerken Pakistan ovaları üstüne tozlar.

 

Ne var ki hiçbiri görmedi beni!

Kürkü olan, gözyaşını saklamaya çalışarak eldiveniyle

indi Farimagsgade’ye gelince.

Heidegger okuyan kız, bir çırpıda kapatıp kitabını

baktı bana alaycı bir gülümsemeyle

sanki kendine özgü bir önemsizliğe bürünen

bir Bay Hiçkimse’ydi ayırt ettiği.

Ve kalbim böyle kırıldı beşinci kez

kadın kalkıp otobüsten indiği zaman ötekilerle.

Yaşam nasıl da acımasız!

İki durak daha direndim, pes edinceye değin.

Her zaman böyledir bu işin sonu: Kaldırımın ucunda

emerek bir sigarayı

gergin ve yarı mutsuz

dikilip durursun bir başına.

 

Türkçesi: Kemal Özer & Gülşah Özer, © Niels Hav

 

 

Οι γυναίκες της Κοπεγχάγης

 

Να που πάλι ερωτεύτηκα πέντε φορές

πέντε διαφορετικές γυναίκες

πάνω στο λεωφορείο αρ. 40 από τη Νιάλσγκεδε στο Οεστερμπρό.

Πώς να τα βγάλεις πέρα

με τέτοιες καταστάσεις;

Η μια φορούσε γούνα, η άλλη κόκκινες γαλότσες.

Η μια διάβαζε εφημερίδα, η άλλη Χάιντεγκερ

–και οι δρόμοι ήταν μούσκεμα απ’ τη βροχή.

Στη Λεωφόρο Αμάγκερ ανέβηκε μια μούσκεμα πριγκίπισσα,

γεμάτη ευφορία και νεύρα, ειδικά μ’ εκείνη τη δάγκωσα αμετάκλητα.

Όμως εκείνη κατέβηκε στην Αστυνομία

και την αντικατέστησαν δυο βασίλισσες με μαντήλες που άστραφταν,

και μιλούσαν η μια στην άλλη φωναχτά στα Πακιστανικά

σε όλο το δρόμο ως το Κοινοτικό Νοσοκομείο, ενώ το λεωφορείο έβραζε

από ποίηση. Ήταν αδερφές, και ήταν πανέμορφες και οι δυο,

έτσι χάρισα και στις δυο τους την καρδιά μου και βάλθηκα μάλιστα να σχεδιάζω

την καινούρια μου ζωή σ’ ένα χωριό κοντά στο Ραβαλπίντι,

όπου τα παιδιά μεγαλώνουν μέσα στο άρωμα του ιβίσκου,

ενώ οι μανάδες τους μες στην απόγνωση τραγουδάνε

τραγούδια που σου ραγίζουν την καρδιά

μέσα στο σούρουπο, στις ατέλειωτες στέπες του Πακιστάν.

 

Όμως εκείνες δεν με είδαν!

Και εκείνη με τη γούνα έκλαιγε

πίσω από το γάντι της, όταν κατέβηκε στη Φαριμάξγκεδε.

Η κοπέλα που διάβαζε Χάιντεγκερ έκλεισε ξαφνικά το βιβλίο της

και με κοίταξε στα μάτια μ’ ένα κοροϊδευτικό χαμόγελο,

σαν να έβλεπε τη φάτσα του κ. Οποιουνάναι,

αυτοπροσώπως και ιδιοχείρως.

Και έτσι η καρδιά μου ράγισε για πέμπτη φορά,

όταν σηκώθηκε μαζί με όλες τις άλλες.

Σκληρή που είναι η ζωή!

Συνέχισα δυο στάσεις πριν τα παρατήσω.

Και έτσι τελειώνει πάντα: στέκεσαι μόνος σου

στην άκρη του πεζοδρομίου και τραβάς ρουφηξιές από ένα τσιγάρο,

περιπαθής και λιγάκι δυστυχισμένος.

 

© Νιλς Χάου  (Niels Hav)

Μετάφραση από τα Δανικά: Σωτήρης Σουλιώτης

 

 

Жените на Копенхаген

 

Сега отново се влюбих пет пъти

в пет различни жени по пътя

с автобус номер 40 от Ниалсгаде до Остербро.

Как може човек да контролира своето битие

при тези условия?

Една от тях беше с кожено палто, другата с червени гумени ботуши.

Едната четеше Екстра Бладет, другата Хайдегер

– и по улиците се лееше дъжд.

На Амагер Булевард се качи една подгизнала принцеса,

еуфорична и сприхава, напълно се захласнах по нея.

Но тя слезе на площада пред полицията и беше заменена

от две кралици с ослепителни забрадки,

които разговаряха кресливо на пакистански през целия път

до Общинската болница, докато автобусът кипеше от поезия.

Те бяха сестри и еднакво красиви,

затова си загубих сърцето и по двете

и планирах незабавно едно ново битие в едно село

близо до Равалпинди, където децата растат

в аромата на хибискус,

докато техните отчаяни майки пеят сърцераздирателно

в сумрака над безкрайните пакистански степи.

 

Но те не ме видяха!

И тази с коженото палто плачеше зад ръкавицата си,

когато слезе на Фаримагсгаде,

Момичето което четеше Хайдегер затвори внезапно книгата си

и директно ме погледна с презрителна усмивка,

като че ли внезапно забеляза г-н Никой

в неговата собствена скромна личност. И така ми се пръсна сърцето

за пети път, когато тя се изправи и слезе

заедно с всичките други.

Толкова жестоко е битието!

Продължих още две спирки преди да се предам.

И краят винаги е такъв: Човек стои сам на бордюра

и смуче цигара, важен и леко нещастен.

 

© Нилс Хав  (Niels Hav)

Translation: Katja Houman

 

Kvinnorna i Köpenhamn.

 

Nu har jag förälskat mig fem gånger

i fem olika kvinnor på resa

med buss nummer 40 från Njalsgade till Østerbro.

Hur får man ordning på tillvaron

under sådana omständigheter?

En var klädd i päls, en annan i röda gummistövlar.

Den ene läste Ekstra Bladet, den andre Heidegger

–        och gatan flöt av regn.

Vid Amager Boulevard steg en dyblöt prinsessa på,

euforisk och hetsig, henne föll jag pladask för.

Men hon hoppade av vid Polititorvet och avlöstes

av två drottningar med flammande sjalar,

som pratade gällt med varandra på pakistanska hela vägen

till Kommunehospitalet, medan bussen ångade av poesi.

De var systrar och lika vackra

därför förlorade jag mitt hjärta till dem båda

och planerade bums en tillvaro i en by

nära Rawalpindi, där barnen växer upp

i en doft av hibiscus,

medan deras mödrar sjunger hjärtskärande

i skymningen över de pakistanska stäpperna.

 

Men de såg mig inte!

Och hon i päls grät bakom sin handske

när hon steg av på Farimagsgade

Flickan som läste Heidegger slog plötsligt ihop sin bok

och tittade på mig med ett hånfullt leende

som om hon plötsligt fått syn på herr Vemsomhelst

i egen usel person. Och således brast mitt hjärta

en femte gång, när hon reste sig och steg av

med alla de andra.

Så brutal är tillvaron!

Jag fortsatte två hållplatser, innan jag gav upp.

Och så slutar det alltid: man står ensam i rännstenen

och suger på en cigarrett, högstämd och lätt olycklig.

 

© Niels Hav

Ösättning av Thomas Nydahl

 

 

Kopenhagos moterys

Dabar aš vėl įsimylėjau
penkias skirtingas moteris besivažinėdamas
40-uoju autobusu iš Njalsgadės į Osterbrą.
Kaip gali suturėti save
tokiomis aplinkybėmis?
Viena jų buvo su odiniu paltu, kita su aulinukais.
Viena skaitė laikraštį, kita – Heideggerį.
Gatvė tiesiog potvynis po lietaus.
Ties Amagerio bulvaru įlipo permirkusi princesė,
euforiška ir pasiutus, įsimylėjau ją iki ausų,
bet ji iššoko iš autobuso prie policijos poskyrio,
ją pakeitė dvi karalienės skaisčiom skarelėm,
jos spygavo kaži kokia arabų kalba
iki pat Savivaldybės ligoninės, kol autobusas užkaito
poezija. Jos buvo seserys, abi vienodai gražios,
į kulnus nukeliavo mano širdis dėl jų abiejų, tuoj pat
susikūriau naujo gyvenimo viziją –
kur nors kaime netoli Ravalpindžio
auga mano vaikai tropinių hibiscus gėlių kvapuos,
o jų desperatiškos motinos dainuoja dainas balsais širdį veriančiais,
kol sutemos nuramina pakistanietišką skundą.
Tačiau jos nepastebėjo manęs.
Ta, vilkėjus odiniu paltuku, susirado savo pirštinių dėklą
ir išlipo Farimagsgadės stotelėj.
Mergaitė, skaičiusi Heideggerį, užvertė knygą
ir tiesiai į mane pažiūrėjo, nusišypsojo skausmingai,
staiga netikėtai pamačiusi Misterį Nieką,
sau pačiam visiškai nereikšmingą.
Kai ji pakilo išlipt su kitais,
mano širdis sudužo penktąjį kartą.
Koks sužvėrėjęs gyvenimas!
Dar pavažiavau porą stotelių.
Pasivažinėjimai man visados šitaip baigiasi: Tu stovi
ant šaligatvio krašto, čiulpi cigaretę
sužeistas ir šiek tiek nelaimingas.

© Niels Hav, Iš anglų kalbos vertė LIUDVIKAS JAKIMAVIČIUS

 

Gratë e Kopenhagenit

 

Kam rënë prapë në dashuri,

këtë herë me pesë gra të ndryshme gjatë një udhëtimi

në autobuzin nr 40 nga Njalsgade në Østerbro.

Si është të fitosh kontroll mbi jetën e dikujt tjetër në ca rrethana?

Njëra kishte veshur një pallto gëzofi, tjetra një palë cizme wellingtons

Një prej tyre po lexonte një gazetë. një tjetër Hajdegerin,

rrugët po përmbyteshin nga shiu.

Në Bulevardin Amager,  një princeshë e bërë qull hyri,

euforike dhe e xhindosur, e humba plotësisht edhe me të.

Por ajo zbriti te stacioni i policisë

dhe u zëvendësua nga dy mbretëresha me shami me ngjyra flakëruese

që flisnin me klithma  me njëra-tjetrën në pakistanisht

gjithë rrugës deri në Municipal Hospital ndërsa autobuzi vlonte

në poezi. Ato ishin motra dhe të dyja njësoj të bukura,

kështu që mua më iku truri për të dyja dhe menjëherë planifikova

një jetë të re re në një fshat afër Rawalpindi

ku fëmijët rriten me aromën e bamjes

dhe nënat e tyre të dëshpëruara këndojnë këngë zemërthyese

ndërsa muzgu bie në rrafshinat e Pakistanit.

 

Por ato nuk më panë!

Ajo që kishte veshur pallton e gëzofit klithi

nën mantelin e saj kur zbriti në Farimagsgade.

Vajza që po lexonte Hajdegerin papritur e mbylli librin

dhe më shikoi drejt në sy me nënqeshje

sikur ajo befas kapi një vështrim të Z Askushi

krejt të parëndësishëm.

Kështu m’u thye zemra për të pestën herë

kur ajo u ngrit dhe la autobuzin me të gjitha të tjerat.

Jeta është kaq brutale!

Unë vazhdova udhëtimin edhe dy stacione të tjera

Gjithmonë përfundon kështu.  Gjendesh i vetëm

buzë trotuarit, duke thithur një cigare

i tkurrur dhe disi i palumtur.

 

 

© Niels Hav – Përkthyer nga Anglishtja Kujtim Morina

 

哥本哈根的女人

 

在从尼亚斯街到东桥的40路公共汽车上

这一回我又一次爱上了

五个不同的女人。

这种情况下一个人该怎样控制自己的生活?

一个穿着毛皮大衣,另一个红色威灵顿长靴。

她们中的一个正读着一张小报,另一个海德格尔

——街上雨水泛滥。

在阿曼杰大道一个湿透的公主进来了,

兴奋又狂野,我被她完全迷住。

但她在警察局跳下了车,

取代她的是两个裹着火焰般头巾的女王,

在去市医院的路上她们用刺耳的巴基斯坦话

一路交谈,公共汽车在诗歌中

沸腾。她们是姐妹,同样美丽,

所以我对她俩一见倾心,立刻计划着

拉瓦尔品第附近小山村里的新生活,

那里孩子们在木槿花的香气里成长,

他们绝望的母亲唱着伤心的歌,

当黄昏笼罩在巴基斯坦平原上。

 

但是她们没有看见我!

穿毛皮大衣的那个在法瑞梅格斯街下车时

在手套后哭了起来。

读海德格尔的女孩突然合上她的书,

带着一种讥讽的微笑直直望着我,

仿佛突然捕捉到一个小人物的一瞥,

在他特有的无足轻重中。

当她起身与其他人一道离开公共汽车,

那是我的心第五次碎裂。

生活如此残忍。

在放弃之前我又继续了两站路。

结局无非如此:你孤独地站在

栏杆边,吸着香烟,

情绪激动,又微微的不快。

 

Translated By Shu Dandan From The English Version

© Niels Hav

 

 

Konurnar í Kaupmannahöfn

 

Nú hef ég aftur orðið ástfanginn fimm sinnum

af fimm ólíkum konum á ferð

í strætisvagni númer 40 frá Njálsgötu að Austurbrú.

Hvernig nær maður tökum á tilveru sinni

undir þessum kringumstæðum?

Ein þeirra var klædd í pels, önnur var í rauðum gúmmístígvélum.

Ein las Ekstra Blaðið, hin las Heidegger

–          og regnið flæddi um göturnar.

Við Amager Breiðgötu gekk holdvot prinsessa inn,

gyðjuleg og æst, fyrir henni féll ég kylliflatur.

En hún stökk út við Lögreglutorg og var leyst af

af tveimur drottningum með logandi slæður,

sem töluðu skríkjandi saman á pakistönsku alla leiðina

að Borgarspítalanum, meðan vagninn ómaði af ljóðlist.

Þær voru systur og báðar jafn fallegar,

Þess vegna týndi ég hjartanu til þeirra beggja

Og skipulagði upprifinn nýja tilveru í smábæ

nálægt Rawalpindi, þar sem börnin alast upp

í ilmi Hawairósarinnar,

meðan örvæntingarfullar mæður þeirra syngja hjartaskerandi

í rökkrinu yfir endalausum pakistönskum sléttunum.

 

En þær sáu mig ekki!

Og sú í pelsinum grét á bak við hanskann,

þegar hún gekk út í Farminsgötu.

Stúlkan sem las Heidegger lokaði allt í einu bókinni

og horfði beint á mig með háðsku brosi,

eins og hún hefði allt í einu komið auga á herra Hvernsemer

í eigin lítilvægu persónu. Og þannig brast hjarta mitt

í fimmta sinn, þegar hún stóð upp og gekk út

ásamt öllum hinum.

Svona grimm er tilveran!

Ég hélt áfram tvær stoppustöðvar, áður en ég gafst upp.

Og svona endar þetta alltaf: Maður stendur aleinn

við gangstéttina og sýgur sígrettu, hástemmdur

og létt óhamingjusamur.

 

© Niels Hav – Anna S. Björnsdóttir þýddi

 

 

 

Жените од Копенхаген

 

Еве повторно сум вљубен

во пет различни жени во текот на едно возење

во автобусот бр. 40 од Нјалсгаде до Естербро.

И како може човек да држи с¡ под контрола?

Едната носеше бунда, а другата црвени гумени чизми.

Едната читаше некој весник, а другата Хајдегер

– а улиците беа преплавени од дожд.

На булеварот Амагер влезе една накисната принцеза,

еуфорична и бесна, и бескрајно се вљубив во неа.

 

Но се симна пред полициската станица

каде што ја заменија две кралици со огнени марами,
кои со пискави гласови зборуваа на пакистански

цел пат до Општинската болница, дур автобусот зовриваше

во поезија. Беа сестри и подеднакво убави,

та срцето им го подарив и на двете и

веднаш почнав да планирам

нов живот во некое село близу Равалпинди

каде децата растат во мирисот на хибискус

дур нивните очајни мајки им пеат тажни песни

додека квечерината се спушта над бескрајните пакистански долини.

 

Но тие не ме ни погледнаа!

А жената со бундата плачеше криејќи се

со својата ракавица, кога се симна во Фаримагсгаде.

Девојката што го читаше Хајдегер одеднаш ја затвори книгата

и ме погледна така предаторски,

како одеднаш да го здогледала г. Никојиништо

во сета негова ништожност.

И кога се симна од автобусот со сите други,

Срцето ми се скрши по петти пат.

Ете колку е животот суров!

Продолжив усте две станици пред да се откажам.

Секогаш с¡ завршува така: стоиш сам

на работ од тротоарот, ја цицаш цигарата,

возбуден и малку несреќен.

 

© Niels Hav

Kobiety w Kopenhadze

 

Znowu zakochałem się pięciokrotnie,

w pięciu różnych kobietach, podczas jazdy

autobusem nr 40 z ulicy Njalsgade na Østerbro.

Jak można mieć kontrolę nad swoim życiem

w takich warunkach?

Jedna z nich była w futrze, druga w czerwonych kaloszach.

Pierwsza czytała popołudniówkę, druga Heideggera

– ulice płynęły deszczem.

Na bulwarze Amager wsiadła przemoczona królewna.

Euforyczna i porywcza, przed nią mógłbym paść na kolana.

Ale ona wyskoczyła przy Polititorvet i zastąpiły ją

dwie królowe z płonącymi szalami,

rozmawiały wrzaskliwie całą drogę po pakistańsku

aż do Szpitala Miejskiego, a autobus wrzał poezją.

Były siostrami, jednakowo pięknymi,

dlatego zgubiłem serce dla obu

i planowałem natychmiast nowe życie w wiosce

blisko Rawalpindi, gdzie dzieci rosną

w zapachu hibiskusa,

a ich desperackie matki śpiewają żałośnie

w zapadającym zmierzchu nad bezkresnymi pakistańskimi stepami.

 

Ale one mnie nie widziały!

A ta w futrze płakała zasłonięta rękawiczką.

Wysiadając na ulicy Farimaksgade

dziewczyna czytająca Heideggera zamknęła nagle książkę

i spojrzała na mnie wprost szyderczym wzrokiem,

jakby od razu zauważyła pana Nijakiego

we własnej, nędznej osobie. I wtedy pękło mi serce

po raz piąty, kiedy wstała i wysiadła

razem z innymi.

Zycie jest tak brutalne!

Pojechałem dalej dwa przystanki, zanim się poddałem.

I tak zawsze się kończy: stoisz sam przy krawężniku,

zaciągasz się papierosem, podniecony i z lekka nieszczęśliwy.

 

© Niels Hav    –     Przełożyła Lena Preis

 

 

ŽENE IZ KOPENHAGENA

 

Opet sam se zaljubio pet puta

u pet različitih žena tokom jedne vožnje

autobusom br. 40 od Njalsgade do Osterbroa.

I kako onda da čovek sve drži pod kontrolom?

Jedna od njih bila je u krznu,

a druga u crvenim gumenim čizmama.

Jedna je čitala jeftine novine, a druga Hajdegera

– a ulice su bile preplavljene kišom.

Kod Amager bulevara ušla je jedna princeza,

do gole kože mokra, euforična i žustra,

i potpuno me oborila s nogu.

Ali ona je izašla već kog Policijskog trga

gde su je zamenile dve kraljice s vatrenim maramama,

glasno kokodačući na pakistanskom sve do Gradske bolnice,

dok je autobus ključao od poezije.

Obe sestre bile su jednako lepe, zbog čega sam poludeo

za njima i odmah počeo da planiram novi život

u selu blizu Ravalpindija gde deca rastu uz miris hibiskusa

i gde njihove očajne majke pevaju dirljive pesme dok

se sumrak spušta na beskrajne pakistanske stepe.

 

Ali one me nisu ni pogledale!

A žena u krznu je plakala krijući se iza svoje rukavice,

kad je izlazila u Farimagsgade. Devojka

koja je čitala Hajdegera odjednom je zatvorila knjigu

i pogledala me tako podrugljivo kao da je

upravo videla gospodina Ništariju. I kad je izašla sa svima,

moje srce je bilo slomljeno po peti put. Eto kako je život surov!

Nastavio sam još dve stanice, pre nego što sam odustao.

I sve se uvek tako završava: stojiš sam na ivičnjaku

i sisaš cigaretu napaljen i blago nesrećan.

 

© Niels Hav

Prevela sa danskog Tatjana Simonović Ovaskainen

 

 

Kvinderne i København

Nu har jeg igen forelsket mig fem gange

i fem forskellige kvinder på en tur

med bus nr.4o fra Njalsgade til Østerbro.

Hvor­dan får man styr på sin tilværelse

under de forhold?

En af dem var i pels, en anden i røde gummistøvler.

Den ene læste Ekstra Bladet, den an­den Heideg­ger

– og gaderne drev af regn.

Ved Amager Boulevard steg en drivvåd prin­sesse ind,

euforisk og hidsig, hende faldt jeg pladask for.

Men hun sprang ud ved Polititorvet og blev afløst

af to dron­ninger med flammende tørklæder,

som talte skingrende sammen på pakis­tansk hele vejen

til Kom­munehospitalet, mens bussen kogte af poesi.

De var søstre og lige smukke,

derfor tabte jeg mit hjerte til dem begge to

og plan­lagde prompte en ny tilværelse i en landsby

nær Rawalpindi, hvor børnene vokser op

i en duft af hibiscus,

mens deres desperate mødre synger hjer­teskærende

i skumringen over de en­deløse pakis­tanske step­per.

 

Men de så mig ikke!

Og hende i pels græd bag sin handske,

da hun steg ud i Farimagsgade.

Pigen der læste Heidegger luk­kede pludselig sin bog

og så direkte på mig med et hånligt smil,

som om hun med ét fik øje på hr. Hvemsomhelst

i egen lusede person. Og således brast mit hjerte

for femte gang, da hun rejste sig og stod af

sammen med alle de andre.

Så brutal er tilværelsen!

Jeg fortsatte to stoppesteder, før jeg gav op.

Og sådan ender det altid: Man står alene ved kantstenen

og suger på en cigaret, højstemt og lettere ulykkelig.

 

© Niels Hav

 

 

 

 

نیلس هاو( شاعر دانمارکی)

 

زنها در کپنهاگ

 

 

حالا دوباره عاشق شده ام به

پنج زن در طول یک سفر

با اتوبوس شماره چهل از نیالس گاده تا استربرو.

در چنین شرایطی

چگونه می شود به زندگی سامان داد؟

یکی از آنها پالتو پوست پوشده بود

دیگری چکمه های لاستیکی به پا داشت

یکی از آنها روزنامه میخواند؛ دیگری هایدگر

و باران از میان خیابان  می بارید

در بولوار آماگر شاهزاده خانمی خیس سوار شد

دیوانه وار و وحشی به سرعت عاشق او شدم

اما او به سمت ادارهی پلیس رفت و

همزمان که اتوبوس از شعر می جوشید

به جایش دو ملکه با شالهای آتشین آمدند

تمام راه را تا بیمارستان شهر

با زبان پاکستانی؛ بلند با هم حرف می زدند

آنها خواهر بودند وبه یک اندازه زیبا

به همبن علت به هردو دل باختم

و خیلی سریع برنامه ریزی کردم

برای زندگی در دهی نزدیک راولپیندی

جایی که بچه ها با بوی  گلگاوزبان  بزرگ می شوند

به هنگامی که مادران بیچارهشان

در غروب برفراز دشتهای پاکستان

آوازهای دلخراش می خوانند

اما آنها مرا ندیدند

و او که پالتو پوست پوشیده بود پشت دستکشش می گریست

وقتی در خیابان فرمیاکس پیاده شد.

دختری که هایدگر می خواند

با لبخندی تمسخرآمیز بر لبانش

به ناگهان کتابش را بست

و در چشم های من خیره شد

تو گویی مردی دیوانه را نگاه میکند

و به این ترتیب؛ قلبم برای پنجمین بار شکست

وقتی که اوهم برخاست و

همراه با دیگران پیاده شد.

زندگی به این سان بیرحم است

دو ایستگاه دیگر ادامه دادم قبل از آنکه تسلیم شوم

و همیشه اینگونه تمام می شود:

آدم تنها

کنار پیاده رو ایستاده است

و سیگاری را پک میزند

با روحیهای بالاو نسبتا بدبخت.

 

© نیلس هاو

ترجمه به فارسی از سهراب رحیمی

 

نساء كوبنهاغن ـ نيلس هاو                                                                               

 

 

ها أنا أقع في الحبّ من جديد

خمس مرّات مع خمس نساء مختلفات

وأنا في طريقي بالباص رقم 40

الذاهب من جادّة “نيال” الى ضاحية “أوستربغو”.

كيف يتسنّى للمرء أن يسيطر على نفسه في ظروف كهذه؟

كانت إحداهن ترتدي معطف فروٍ، والأخرى جزمة مطّاطٍ حمراء.

الأولى تطالع صحيفة شعبيّة، الأخرى كانت تقرأ “هايدجر”.

والشوارع غارقة بالمطر.

عند جادّة “آما” صعدت أميرة مبتلّة بالأمطار،

كانت متّقدة وجامحة، فوقعتُ في غرامها كلّياً

لكنّها ترجّلت عند ميدان البوليس وحلّت مكانها

ملكتان بحجابين كاللّهيب،

ظلّتا تتحدّثان بصخب مع بعضهما بالباكستانيّة

طوال الطريق المفضي الى مستشفى البلديّة،

فيما كان الباص يغلي شِعراً.

كانتا أختين بذات الجمال،

لذا ضاع قلبي بينهما

فخطّطت فوراً لحياة جديدة

في قرية قرب “راوالبندي”،

حيث الأطفال يكبرون

في رائحة الكركدية،

فيما أمّهاتهم اليائسات يغنّين أغاني تقطع القلب

عند حلول الغسق

الذي يغطي سهول باكستان اللا متناهية.

لكنهما لم ترياني!

وتلك التي في معطف الفرو بكت خلف قفّازيها

حين ترجّلت في جادّة “فاريماج”.

الفتاة التي كانت تقرأ “هايدجر” أطبقت كتابها فجأة

وتطلّعت نحوي مباشرة بابتسامةِ إزدراء،

وكأنّها لمحت نكرةً ما

في ذروة إنحطاطه. وهكذا انفطر قلبي

للمرّة الخامسة حين نهضتْ وغادرت الباص

مع بقية الأخريات.

يالقساوة الحياة!

واصلت مشواري موقفي باص قبل أن أستسلم.

وهكذا تنتهي الأمور دائماً: أقف وحيداً على جانب الرصيف،

أدخّن سيجارةً، منتشياً وتعيساً قليل

 

© نيلس هاو

عن الدار العربية للعلوم ـ بيروت، صدر ديوان للشاعر والكاتب  الدنمركي نيلس هاو بعنوان (حين أصير أعمى) قام بترجمته جمال جمعة وكتب مقدمته فاضل العزاوي.

 

 

 

My Fantastic Pen

 

I prefer writing

with a used pen found in the street

or with a promotional pen, gladly one from the electricians,

the gas station or the bank.

Not just because they are cheap (free),

but I imagine that such an implement

will fuse my writing with industry

the sweat of skilled labourers, administrative offices

and the mystery of all existence.

 

Once I wrote meticulous poems with a fountain pen

–        pure poetry about purely nothing

but now I like shit on my paper

tears and snot.

 

Poetry is not for sissies!

A poem must be just as honest as the Dow Jones index

– a mixture of reality and sheer bluff.

What has one grown too sensitive for?

Not much.

 

That’s why I keep my eye on the bond market

and serious pieces of paper.  The stock exchange

belongs to reality – just like poetry.

And that’s why I’m so happy about this ball point pen

from the bank, which I found one dark night

in front of a closed convenience store.  It smells

faintly of dog piss, and it writes fantastically.

 

 

© Niels Hav, Translated from the Danish by P.K. Brask & Patrick Friesen

 

 

 

 

 

 

La mia penna fantastica

 

Preferisco scrivere

con una biro usata trovata per strada,

o una penna con la pubblicità di un elettricista,

di un benzinaio o di una banca.

Non soltando perchè sono poco costoso (gratuita),

ma immagino che tutte questo penne diverse

formeranno una fusione del mio testo con l’industria,

il sudore degli operai specializzati,

gli uffici di direzione

e la mistica dell ‘esistenza intera.

 

Una volta scrivevo poesie delicate con la penna stilografica

– lirica pura di puro niente –

ma oggi sono ben contento di aver messo sulla carta,

pianto e moccoli.

 

La poesia non è una cosa per chi ha paura di esporsi!

Un poema deve essere autentico come gli indici di borsa

– un misto di realtà e di imbrogli regolari.

Per se cosa è l’uomo troppo bouno che non può fare?

Non molto.

 

Per questo tengo d’occhio i tassi d’obligazione

e i documenti importanti. I fondi di borsa

appartengono alla realtà – proprio come le poesie.

E per questo sono cosi felice per questa biro

della banca Bikuben, che ho trovato in una notte

nera come l’inchiastro

davanti a un chiosco chiuso. Puzzava

leggermente di piscia di cane e scrive in modo fantastico.

 

Traduzione; Gaetano Longo

 

 

 

Mi pluma fantástica

 

Prefiero escribir

con una pluma usada encontrada en la calle

o con una de publicidad, feliz de que promueva al electricista,

la gasolinera o el banco.

No sólo porque son gratuitas

sino imagino que esos implementos de escribir

fusionarán mi escritura con la industria

el sudor de los obreros calificados, las oficinas

y la mística de toda existencia.

 

Una vez escribía minuciosos poemas con pluma de fuente

poesía pura sobre la pura nada

pero ahora me gusta que en el papel haya mierda,

lágrimas y mocos.

 

¡La poesía no es para los apocados!

Un poema deba ser tan honesto como las cotizaciones de la bolsa

una mezcla de realidad y fanfarronería.

¿Qué queda aún que hiera nuestra sensibilidad?

No mucho.

 

Por eso no pierdo de vista el mercado  de valores

y los documentos importantes. La bolsa

forma  parte de la realida como la poesía.

Y por eso estoy tan contento con este bolígrafo

de un banco que me encontré una negra noche

frente a una tienda cerrada. Huele

vagamente a meado de perro y escribe de fantasticamente.

 

 

Traducido al español por Orlando Alomá.

 

 

 

 

BENİM MÜTHİŞ KALEMİM

 

Kullanılmış bir kalemle

yazmayı yeğlerim ben

sokakta bulduğum

ya da hediye dağıttığı bir tükenmezle

bir elektrikçinin

bir benzinci ya da bir bankanın.

Salt bedava diye değil,

düşünürüm ne katacağını da ondan

böylesi bir kalemin yazma eylemine,

bir emeği katacaktır, bir çalışkanlığı,

nitelikli işçilerle büro çalışanlarının terini

ve gizemini bütün varoluşun.

 

Dolmakalemle özenli şiirler yazardım eskiden

-hiçbir şey hakkında olan arı şiirler-

şimdiyse dışkı olsun istiyorum kağıdımda

gözyaşı ve sümük olsun.

 

Şiir, o sinameki insanlar için değildir!

Dow Jones endeksi kadar dürüst olmalı bir şiir

yani gerçeklik ile blöften bir karışım.

Nelere fazla duyarlı olmuştu ki insan?

Çok az şeye.

Bunun için bono piyasasından ayırmam gözümü

ve o ciddî kağıtlardan. Borsa da

gerçekliğe ilişkin – tıpkı şiir gibi.

Bu yüzden böylesine mutlu ediyor beni

bu tükenmez, bir bankanın hediye dağıttığı ve

benim kapkaranlık bir gecede bakkalın kepenkleri

önünde bulduğum. Köpek sidiği kokuyor hafifçe

ve müthiş yazıyor.

 

Türkçesi: Kemal Özer – Gülşah Özer

 

 

 

Stilolapsi im fantastik

 

Unë preferoj të shkruaj

me një stilolaps të përdorur të gjetur në rrugë

ose me një të kompanive, me kënaqësi ato të elektriçistëve,

karburanteve apo bankës.

Jo thjesht sepse ato janë të lirë (falas)

Por unë imagjinoj se një mjet i tillë

do të fusë në shkrimin tim industrinë,

djersën e punëtorëve të kualifikuar,

zyrave dhe misterin e ekzistencës së tyre.

 

Njëherë unë shkrova poezi skrupuloze me stilograf

-poezi e pastër thjesht për asgjë

por tani unë dua mut në letrën time,

lotë dhe qurra.

 

Poezia nuk është për çamarrokët!

Një poezi duhet të jetë po aq e ndershme sa Dow Jones Indeks

-një përzierje e realitetit dhe bllofit të pastër.

Për çfarë është bërë kaq e ndjeshme?

Jo dhe aq.

 

Ja pse unë i mbaj sytë tek tregu i bonove

dhe në copa letrash serioze. Kursi i këmbimit

i përket realitetit – tamam si poezia

dhe jam kaq i lumtur për këtë stilolaps me majë

të bankës, të cilën e gjeta në errësirë një natë

përballë një supermarketi të mbyllur. Atij i vjen pak era

e shurrës së qenit dhe shkruan për mrekulli.

 

© Niels Hav – Përkthyer nga Anglishtja Kujtim Morina

 

 

 

Моята фантастична химикалка

 

Нилс Хав  (Дания)

 

Аз предпочитам да пиша

с една стара химикалка намерена на улицата,

или с рекламна химикалка, може да е и от електротехника,

от бензиностанцията или банката.

Не защото те са евтини (безплатни),

но аз си представям че едно такова средство за писане

ще обедини моят ръкопис с индустрията,

потта на работниците, заседателните зали

и цялата мистерия на битието.

 

Веднъж написах изискани стихотворения с писалка

–  чиста лирика за чистото нищо –

но днес искам да има лайно на хартията,

сълзи и сополи.

 

Поезията не е за разглезени!

Едно стихотворение може да бъде точно толкова откровено като курса на акциите

– една смесица от реалности и истински блъф.

За какво човек постепенно е станал прекалено изтънчен?

Не за толкова много.

 

Затова държа под око лихвения процент на облигациите

и ценните книжа. Фондовата борса

принадлежи към действителността – точно като стихотворенията.

И затова се радвам толкова на тази химикалка

от Бикубен, която намерих една мастилено черна нощ

пред някаква затворена будка. Тя намирисва

леко на кучешка пикоч и пише фантастично.

 

 

 

 

Frábæri penninn minn

 

Ég skrifa helst

með notuðum kúlupenna fundnum á götunni,

eða auglýsingapenna, gjarna frá Rafco,

bensínstöð eða bankanum.

Ekki aðeins vegna þess að þeir eru ódýrir

heldur ímynda ég mér að svona skriffæri

muni setja mig í beint samband við atvinnulífið,

svita iðnverkamannanna, skrifstofu framkvæmdastjórnarinnar

og öll undur tilverunnar.

 

Einu sinni skrifaði ég settleg ljóð með sjálfblekungi

– hrein ljóðlist um hreinlega ekki neitt –

en í dag vil ég gjarna hafa skít á pappírnum,

tár og hor.

 

Skáldskapur er ekki fyrir mömmustráka!

Ljóð verður að vera jafn blátt áfram og vístitala hlutabréfa

– blanda af veruleika og og venjulegu blöffi.

Hvað er maður of góður fyrir þegar upp er staðið?

Ekki ýkja margt!

 

Þess vegna fylgist ég með stýrivöxtum

og alvarlegum skjölum. Verðbréfamarkaðurinn

er hluti af veruleikanum – alveg eins og ljóð.

Og þess vegna held ég upp á þennan kúlupenna

frá bankanum, sem ég fann eina bleksvarta nótt

fyrir utan lokaða sjoppu. Hann lyktar

aðeins af hundapissi og skrifar frábærlega.

 

© Niels Hav  –  Haukur Ingvarsson þýddi

 

 

 

 

 

Min fantastiske pen

 

Jeg skriver helst

med en brugt kuglepen fundet på gaden,

eller en reklamepen, gerne fra el-installatøren,

tankstationen eller banken.

Ikke kun fordi de er billige (gratis),

men jeg forestiller mig at sådan noget skrivegrej

vil fusionere min skrift med industrien,

specialarbejdernes sved, direktionskontorerne

og hele tilværelsens mystik.

 

Engang skrev jeg sirlige digte med fyldepen

– ren lyrik om det rene ingenting –

men i dag vil jeg godt have lort på papiret,

gråd og snot.

 

Poesi er ikke for tøsedrenge!

Et digt må være lige så ærligt som aktieindekset

– en blanding af realiteter og regulært bluff.

Hvad er man efterhånden for fin til?

Ikke ret meget.

 

Derfor holder jeg øje med obligationsrenten

og de seriøse papirer. Fondsbørsen

hører med til virkeligheden – ligesom digte gør.

Og derfor er jeg så glad for den her kuglepen

fra Bikuben, som jeg fandt en blæksort nat

foran en lukket kiosk. Den lugter

svagt af hundepis og skriver fantastisk.

 

© Niels Hav

 

 

On His Blindness

 

1

Is it cheaper now, I wonder,

to write in ink, since Borges dictated

his labyrinthine tales in Buenos Aires?

The Homer of the Argentine considered words to be

symbols we share with others. “I believe abstract

aesthetics to be a vain illusion,” he wrote

in one of his prefaces, where he delighted in renouncing

originality. Almost without affectation. Only after going

blind did he make eye-contact with John Milton

in his Paradise Lost.

 

2

Love makes blind. But it took forty years!

Forty years of preliminary studies, imitation and outbursts

of rage when the dreamtiger escaped. Now and then he’d

consult oculists, each time a disappointment. He studied

Joyce, who must have loved Nora, though he never went

completely blind. Only when Alonso Quixano lost his

mind and called himself Don Quixote did he leave his

father’s library; and not until forty years after finding

love in Geneva did Borges go blind –

as blind as Beethoven was deaf!

 

3

He worked in the dark and polished his sentences

in memory until they sparkled from sheer metaphysics.

“If one is a poet, one is always a poet, and all the time

assailed by poetry.” Borges absorbed nourishment

from his misfortune and replaced the visible world

with sagas and Old English verse, thereby transforming

blindness into a gift: Only now did he come eye-level

with Homer, and only now was he able to see deep

into the dark, wide world and into the dizzying

moment that is eternity.

 

© Niels Hav

Translation Martin Aitken

 

 

 

Sobre su ceguera

 

1

¿Es más barato ahora, me pregunto,

escribir con tinta que cuando Borges dictaba

sus cuentos laberínticos en Buenos Aires?

El Homero argentino consideraba las palabras símbolos

que compartimos con los demás. “Creo que la estética abstracta

es una ilusión vana,” escribió en un prefacio

en el que renunciaba a la originalidad, casi sin jactancia.

Después de ciego tuvo contacto visual con John Milton

en El paraíso perdido.

 

2

El amor es ciego. ¡Pero pasaron cuarenta años!

Cuarenta años con estudios, imitaciones o ataques de ira

al escapar el tigre de sus sueños. A veces visitaba

al oculista, siempre con desilusión: Estudió

a  Joyce que debe haber amado a Nora, pero tan ciego

nunca fue. Alonso Quijano sólo después de

perder la razón y creerse Don Quijote, dejó

la biblioteca paterna; y cuarenta años después

de encontrar el amor en Ginebra, Borges quedó ciego –

¡Tan ciego como Beethoven sordo!

 

3

Trabajaba en la oscuridad y pulía mentalmente sus frases,

hasta centellear de pura metafísica

“Si uno es poeta, lo es siempre y se ve todo

invadido de poesía.” Borges se alimentaba

de su desgracia y reemplazó el mundo visible

con sagas y versos en inglés antiguo. Su ceguera

se volvió un don: sólo en aquel momento se puso

al nivel de Homero, y pudo ver

en la profundidad del oscuro y vasto mundo

en ese instante vertiginoso de la eternidad.

 

© Niels Hav   –  Traducción: Gloria Galindo

 

 

 

Over zijn blindheid

 

1

Zou het goedkoper zijn geworden

met inkt te schrijven, sinds Borges

zijn labyrintische vertellingen dicteerde in Buenos Aires?

Argentinië’s Homerus beschouwde woorden als symbolen

die we met anderen delen. ‘Ik geloof dat de abstracte esthetiek

een ijdele illusie is,’ schreef hij

in een van zijn voorwoorden, waarin hij met plezier afstand deed

van originaliteit. Bijna zonder aanstellerij. Eerst blind

kreeg hij oogcontact met John Milton

in Het verloren Paradijs.

 

 

2

Liefde maakt blind. Maar er verstreken veertig jaar!

Veertig jaar met voorstudies, imitaties en aanvallen van razernij,

als de tijger uit zijn dromen ontsnapte. Af en toe ging hij

naar een oogkliniek, elke keer een teleurstelling. Hij bestudeerde

Joyce, die van Nora moet hebben gehouden, maar volkomen blind

werd hij nooit. Pas toen Alonso Quijano zijn verstand verloor

en zich Don Quijote noemde, verliet hij zijn vaders bibliotheek;

en pas veertig jaar na zijn ontmoeting met

de liefde in Genève werd Borges blind –

net zo blind als Beethoven doof was!

 

 

3

Hij werkte in duisternis en poetste zijn zinnen

in zijn geheugen, tot ze fonkelden van zuivere metafysica.

‘Als je dichter bent, ben je het altijd en word je

de hele tijd aangevallen door de poëzie.’ Borges zoog voedsel

uit zijn ongeluk en verving de zichtbare wereld

door sage’s en Oudengelse verzen. Zo veranderde hij

zijn blindheid in een gave: pas nu kwam hij op ooghoogte

met Homerus, en pas nu was hij in staat diep te schouwen

in de duistere en wijde wereld en in dat duizelingwekkende

ogenblik dat de eeuwigheid is.

 

 

© Niels Hav – Vertaald door Jan Baptist

 

 

 

Om hans blindhed

 

 

1

Mon det er blevet billigere

at skrive med blæk, siden Borges dikterede

sine labyrintiske fortællinger i Buenos Aires?

Argentinas Homer anså ordene for at være symboler,

vi deler med andre. “Jeg tror den abstrakte æstetik

er en forfængelig illusion,” skrev han

i et af sine forord, hvor han yndede at give afkald

på originalitet. Næsten uden krukkeri. Først som

blind fik han øjenkontakt med John Milton

i Det tabte Paradis.

 

2

Kærlighed gør blind. Men der gik fyrre år!

Fyrre år med forstudier, imitationer og raserianfald,

når drømmetigeren undslap. Af og til har han opsøgt

en øjenklinik, hver gang en skuffelse. Han studerede

Joyce, som må have elsket Nora, men fuldstændig blind

blev han aldrig. Først da Alonso Quijano havde mistet

forstanden og kaldte sig Don Quijote, forlod han sin

fars bibliotek; og først fyrre år efter mødet med

kærligheden i Genève blev Borges blind –

lige så blind som Beethoven var døv!

 

3

Han arbejdede i mørke og polerede sine sætninger

i hukommelsen, til de funklede af regulær metafysik.

“Hvis man er digter, er man det altid og ser sig

hele tiden angrebet af poesien.” Borges sugede næring

af sin ulykke og erstattede den synlige verden

med sagaer og oldengelske vers. Sådan forvandlede han

blindheden til en gave: Først nu kom han i øjenhøjde

med Homer, og først nu blev han i stand til at se dybt

ind i den mørke og vide verden og ind i det svimlende

øjeblik som er evigheden.

 

© Niels Hav

 

http://www.recoursaupoeme.fr/chroniques/poetry-not-wimps/la-r%C3%A9daction

SHARE
Previous articleGazmend Freitag
Next articleLaurie Byro

LEAVE A REPLY